Välkomstbanderoller, rundvandring och förvirrade grundkursstudenter

Idag hade jag alltså min första dag på psykologutbildningen. Kravlade mig ur sängen efter ungefär fem timmars sömn. Var något mer människa när jag en dryg timme senare, duschad äten och påklädd, sprang till bussen. Var väldigt pirrig i magen, ungefär som när jag skulle börja i ettan i grundskolan. Definitivt glad att jag tillbringat våren på Psykologen så att jag i alla fall inte skulle vara helt borttappad.

Kom fram till Psykologen och hittade in i rätt sal; stora föreläsningssalen med flygplansstolarna. Hälsade på Sten och Jonna som satt bredvid mig. Studievägledaren höll upprop och skrev sin mailadress på tavlan innan hon lämnade över till två herrar i kavaj och försvann. Filurerna i kavaj visade sig vara våra kurslärare på introkursen. Philip Hwang och Olle Persson. Olle är från Ådalen och har med andra ord en väldigt mysig dialekt.

Olle och Philip pratade på om introkursen ett bra tag innan vi fick vår första rast. Under rasten pratade jag och Jonna lite mer och vi fick även sällskap av en tjej som heter Mikaela. Både Jonna och Mikaela har nyligen bott i Tyskland så de hade mycket att tala om. Mikaela visade oss dessutom banderollerna som våra faddrar satt upp. På bilden ser ni ljusgården på Psykologen. från andra "balkongen" hänger det just nu två banderoller med texten "PPHT10" och 23 namn på den ena och "Välkomna!" och ytterligare 23 namn på den andra. Namnen? Våra namn! =D Vi är med andra ord 46 personer i klassen. Ganska lagom tycker jag.

När Philip och Olle berättat om sig själva delade de klassen i hälften och sen tog de med sig varsin halva av ena halvan på rundvandring i huset. Den andra halvan fick sätta sig och prata själva.
Nog för att jag gått där en termin men jag fick se massor av ställen jag inte hade en aning fanns. T.ex. kliniken med små mysiga samtalsrum där jag en dag, i slutet av utbildningen, ska sitta och ha patienter. Vi fick även träffa många av våra kommande lärare. Var vi än kom var det människor som välkomnade oss eller tittade på oss med ett leende.

När vi kommit tillbaka och medan andra halvan av klassen gick på rundvandring fick vi sätta oss och försöka lära känna varandra lite bättre. Det gick utan större problem. Efter lite trevande start med en runda där vi sa våra namn, var vi kom ifrån och vad vi läst/gjort tidigare började alla prata med någon eller några runt bordet.

När vi väl återsamlats hela klassen i föreläsningssalen hände något som i slutändan blev väldigt lustigt. Philip hade lämnat dörren öppen eftersom Olle och hans grupp inte kommit tillbaka än. Plötsligt börjar helt okända människor gå in i salen. När Philip frågar dem var de är på väg och om de verkligen är på rätt plats visar det sig att det är studenter som ska läsa grundkursen i psykologi. De går ut men så fort de lämnat salen är några andra på väg in. Tillslut stänger Philip dörren och säger "Ska nu ni som är här vara här eller finns det fler grundkursstudenter i salen?" Då hörs nån säga
"Jag ska gå grundkursen..."
"Ska du gå psykologprogrammet också?" svarar Philip.
"Eh... näe..."
Varpå tre tjejer längst upp i salen börjar rafsa ihop sina grejer och försiktigt smyger nerför trappan och slinker ut genom dörren. Grundkursen skulle nämligen börja i samma sal där vi var, bara en kvart efter att vi hade slutat vår dag. Vi var många som inte kunde låta bli att skratta under tiden förvirringen pågick. Medan Philip skickat ut kursstudenter hade Olle kommit tillbaka och vi kunde säga tack och ses imorrn. Utanför dörren stod 80-90 människor och ville komma in. Som sagt, storleken på psykologklassen är betydligt bättre än den var på grundkursen.

Just nu känns det bra och spännande och läskigt och pirrigt och konstigt och alldeles alldeles underbart, på en och samma gång. Det är inte klokt, jag ska nu gå på samma ställe med samma människor i fem år. Jag har inte gått i en klass eller på en skolan så länge sen låg-och mellanstadiet!
Imorrn får vi träffa våra faddrar =D

Kärlek och respekt,
rika